När jag shoppat klart och kommer ut i bilen får jag världens blodsockerfall + gravidsvettningar så sliter av mig mössan och jackan (är vi det här laget svettig och fet i håret...) och trycker in en godis i munnen och åker till Ica maxi, väl där har godiset gått ur kroppen och mitt hår + hela jag ser ut som skit. Blodsockerfallet har gått över till nåt slags komatillstånd.
Väl inne vid frukten blir jag tvungen att ringa A och fråga vad det var jag egentligen skulle handla? Tar tag i mig själv och lyckas lägga i lite varor i korgen. Så! Nästan färdig. Ska bara "blippa" sista varan.. Men var fan är "blippen"?? Börjar leta i jackfickorna, i korgen, i matkassen, tittar till och med i luvan innan jag konstaterar att jag tappat bort den... Någonstans inne på Ica.Jävla.maxi.
Okej. Bara att börja leta. Var har jag varit? Involverar en stackars personal i mitt sökande och hon tittar på mig som att jag måste vara världens mest förvirrade människa. Vilket jag känner mig som.
Efter att ha gått igenom påsen och alla stopp jag gjort hittar jag den äntligen, inte helt oväntat vid barnsakerna där jag tidigare stått och svurit och undrar varför i helvete det inte finns mjuka hakklappar i andra färger än rosa och lila. En liten parentes.
Tar mig till slut genom betalstationen och ut till bilen. River upp en chipspåse, trycker i mig en banan och fattar inte hur jag på ett säkert sätt ska kunna ta mig själv, bilen, lite loppisfynd och en påse mat hem.
Tar mig hem och pustar ut. Inte många sekunder innan jag inser att Andreas och Love (nej jag hade inte mitt barn med mig) är ute och går och jag har inga husnycklar... Sätter mig på trappen i duggregnet och ringer till A och berättar det hela och skrattar så jag gråter, eller gråter så jag skrattar, är lite oklart. Sitter kvar och är iallafall glad över att vara hemma.
5 minuter senare kommer pojkarna i mitt liv och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har dom att komma hem till.
Trevlig helg önskar en förvirrad tjej som säger hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar